Om någon skulle frågat mig under gymnasiet om jag skulle studera vidare på universitetet skulle svaret troligen bli nej. Att studera på dagarna och arbeta på kvällarna var så som min vardag såg ut på gymnasiet. Visserligen var det inte speciellt mycket att plugga på under dessa tre år men det lilla som var pluggade jag på vid transporterna till och från skola och arbete. Studenten kom och jag fortsatte att arbeta vidare men kände väl att någonting annat började bli mer och mer intresant och vips så hade jag sökt till en del universitet runt om i landet mest för att se om jag kom in till en början.

Jag har alltid varit intresserad av klimat och miljö så Miljövetarprogrammet vid Linköpings univeristet lät intressant och sedan när jag fick reda på att jag kom in så var det bara att packa ihop de få saker man hade och dra iväg till Norrköping där campuset låg för programmet. Nu fyra år senare ångrar jag inte valet. Kanske att andra program med samma inriktning skulle varit ett bättre val såhär i efterhand med nu har jag ändå en utbildning inom ett område jag är intresserad av. Den 10 juni 2011 tog jag examen vid universitetet så idag är det ett år sedan den dagen var kommen. Det kändes väldigt skönt att allting var över men samtidigt lite vemodigt då detta hade blivit ens vardag under tre år.

Men när spriten hade gått ur kroppen och verkligheten kommit ifatt mig sa jag hej då till grannarna och kastade mig in i bilen tillbaka till mina hemtrakter då arbete vändade måndagen därpå (jag slutade på en fredag). Tråkigt att lämna staden, vännerna och de tillfälliga liggen. Var det en dum idé? Skulle jag stannat i östergötland och fortsatt mitt liv där? Det är inget jag vet och inget jag tänker fundera vidare på heller.

I dagsläget arbetar jag med olika typer av miljöfrågor och bor i en väldigt fin lägenhet om jag får säga det själv. Börjar bygga upp en liten vänskapsskara i staden och försöker hålla kontakt med en del från forntiden.