Nu har jag varit hemma i drygt en vecka och jag vill redan bo i eget. Jag har ingenting emot mina päron eller så men det känns ändå jävligt instängt att bo här. Inte kunna göra som man är van vid att göra i egen lägenhet. Men det som är mest påfrestande är allt tjat man får höra, gärna upprepade gånger på en dag. Visst jag vet att det bara gäller under min praktikperiod men när jag går ut universitetet till sommaren antar jag att det kommer bli ytterligare några veckor här, innan jag får en egen lägenhet. Suck.

Anledningen till varför jag inte bloggar just nu beror på att min dator inte riktigt mår som den ska. Men förmodligen blir det bättre på tisdag, håll tummarna!


Nackdelen med att ha en skylt sittande på dörren som det står ”Ingen reklam tack, men gärna brev” på är att man inte får någon reklam. Självklar förstår även jag meningen med skylten men såhär i flyttider är det ganska praktiskt med just reklam. Då nöden är uppfinnarens moder fick jag helt enkelt komma på en annan lösning på tidningsproblemet. Jag begav mig ut i det gråkalla kvällsmörkret på jakt efter en lösning. Tjugo minuter senare var jag tillbaka i min varma och sköna lägenhet med 87 stycken exemplar av Östergötlands gratistidning extra. Så nu är det bara att börja! Redan nu på fredag åker första lasset hem till päronen, källarförråden är det då som förhoppningsvis töms och transporteras hem till päronen tills vidare. Fan, det är inte lång tid kvar tills jag examineras till miljövetare. Läskigt!

Visa fler inlägg