Under en dryg vecka så har jag gått och funderat på kroppen och alla funktioner som den har. Jag såg en dokumentär för kanske fem-sju år sedan om hur kroppen fungerar vid olycka. Man fick se två bilar som frontalkrockade på en engelsk landsväg. Personerna fördes till två olika sjukhus av någon anledning. Båda människorna fick vård på en gång, operationer som var tvungen att göras gjordes och lite "småsaker". På det här planet fick båda samma vård. I krocken så hade båda slitit av några nerver och senor i korsryggen så de för tillfället var förlamade från midjan och neråt.


Efter operationen så skiljde sig behandlingarna åt. Den ena patienten fick ganska snart rehabiliteringsbehandling efter operationen undertiden som den andra fick vila upp sig. Vi kan kalla patienterna ett och två. Patient ett är den som fick Rehabbehandling kort efter olyckan och två är förstås den andra. Hur som helst så började patient ett få behandling i form av att en syster kom i till honom flera gånger om dagen och knäböjde hans båda ben ett flertal gånger och lät benen vara i fosterställning under en stund varje gång. På så sätt kan nerverna som gått av att börja leta sig tillbaka till varandra eller så börjar nya bildas och kopplas ihop, i bästa fall.
 
Efter några veckor så fick patient två någon liknande form av behandling men då var det försent. För att använda ett passande talesätt "Man måste smida medans järnet är varmt". Man får inte vänta förläng från det att nerverna slits av till återföreningen. Det hela slutade med att patient ett fick tillbaka känseln i bena och kunde röra dem, men patient två blev totalt förlamad från midjan och neråt.

Förstår ni hur mycket i kroppen som förstörs under en krock, jag har svårt att förstå det. Sedan att det mesta kan gå tillbaka helt eller till vis del som innan tycker jag är så ofattbart och intressant.
  

För att inte tala om hjärnan, för att lämna olyckor för ett slag. En vuxen människas hjärna innehåller drygt 100 miljarder celler och väger omkring 1,0-1,5 kg. Jag är sämst på att komma ihåg folks namn och saker och ting som är viktiga. Men att komma ihåg repliker från tv-serier eller komma ihåg en väg jag går är mycket lätt. Hur kommer det sig? Det har väl nått att göra med vårt kära DNA att göra antar jag. De delarna jag är dålig på går ju även att träna upp så att de blir minst lika bra om inte bättre än bra. Hängde ni med? Haha. Vi kan tänka, komma på lösningar på problem, uppfatta saker vi ser och hör plus en massa massa mer.  Ju mera människan forskar om hjärnan dess mindre får vi reda på. Hjärnan är någonting forskningen aldrig riktigt kommer att förstå sig på tror jag, hjärnan och om universum är oändligt.  


Eftersom vi människor aldrig är nöjda så håller forskare på att kolla på hjärnans funktioner och hur våra DNA:n är uppbyggda. Även om det är förbjudet i större delen av världen så tittas det på om det skulle kunna gå att experimentera med spermier och ägg så att man kan styra vad folk kommer att gilla och vara duktiga på under uppväxten och sedan under hela livet. Detta pratas man naturligtvis inte om eftersom det är ett så känsligt ämne och dessutom förbjudet men det förekommer, tyvärr. Varför ska människan lägga sig i naturens gång. Människan kommer aldrig att kunna styra helt över någonting som finns och har skapats naturligt en gång i tiden. En föreläsare som var på besök på universitetet pratade lite kort att hon hade intervjuat några på just det här som jag skriver om och till svar och försvar så hade hon fått att man ville kolla om man skulle kunna stoppa olika sjukdomar innan födseln och eventuellt utrota dem.


Jag skulle kunna fortsätta i all oändlighet och skriva inom detta ämne men jag måste återgå till mitt pluggande nu innan jag tar kväll. Ska skicka iväg en rapport så är det kväll för mig. Kanske kommer mer inlägg under kvällen, vem vet. Ha en bra kväll.

Det blev inte alls mycket gjort i morse, min vision gick käpprätt och helvete skulle man kunna säga. När jag vaknade så kände jag mig ändå relativt utvilad men sen när jag ätit frukost och gjort mig i ordning kom tröttheten. Jag la mig i sängen och skulle bara ta en powernap, men jag blev kvar där resten av morgonen. Pelle kom in i rummet och hällde vatten på mig för att retas, jag sa nått fräsande tillbaka så han stack igen.


Nu i eftermiddag blir det desto mera att göra. Jag ska skriva en liten struktur hade jag tänkt om vad som ska göras tills när och hur jag ligger till i nuläget. Ska även till biblioteket och kolla efter lite böcker som jag skulle göra i morse men som inte blev av. För att kunna vara produktiv på morgonen gå gäller det nog att komma ikapp med sovandet först innan jag sätter igång. Så låt oss säga att jag kan göra ting under nästkommande veckas morgnar.


Håller på att laga lite mat nu, eller värma lite mat och koka pasta. Mamma var här i helgen och fyllde på kylen och frysen en aning, vilket jag verkligen är tacksam över. Jag känner mig inte direkt jättefattig men det är alltid gött att få lite matreserver att kunna ta utav.  Det blir spagetti med köttfärssås till lunch, sedan ska jag tillbaka till universitetet och ha labb. Känns som jag tjatar lite om just labbet, får skära ner lite på skolpratandet några bloggar nu känner jag. Nästa blogg tänkte jag skulle handla om hjärnan och dess funktioner om inget annat kommer emellan.


Allt för skrivande stund.

Sitter vid köksbordet och kollar på morgontv. Jag börjar inte förrän klockan tio men jag tänkte vara en duktig student och plugga lite innan skolan idag. Jag lovar inte att det fungerar men min förhoppning är den. Tänkte även springa förbi biblioteket ett snabbis och kolla om de har någon bok om svenska sjöar. Men det är bara om jag hinner, annars så får det bli i eftermiddag eller vid lunch.


Vad ska jag få göra innan skolan? Jo jag ska sätta mig in i hur vår sjö som vi har valt mår. Om den är syrefattig, näringsrik, om den har många tillrinningsområden med mera. Vissa saker vet jag redan då jag satt med samma sak igår, så idag blir det komplettering . När klockan slår tio så är det basgruppsmöte som gäller och efter det så är det labb hela långa dagen. Varför, varför, varför? Jag trodde jag hade sluppit att "laborera" när högstadiet tog slut, men ack vad jag hade fel. Jag finner inget intresse att hälla konstiga saker i rör och hoppas på att någon reaktion ska hända och sedan analysera varför det händer.


Nu har jag inte tid att sitta här längre. Nu ska jag göra mig i ordning och sedan sätta mig med mitt "sjö-case" Hörs senare under dagen.

Visa fler inlägg