Under en dryg vecka så har jag gått och funderat på kroppen och alla funktioner som den har. Jag såg en dokumentär för kanske fem-sju år sedan om hur kroppen fungerar vid olycka. Man fick se två bilar som frontalkrockade på en engelsk landsväg. Personerna fördes till två olika sjukhus av någon anledning. Båda människorna fick vård på en gång, operationer som var tvungen att göras gjordes och lite "småsaker". På det här planet fick båda samma vård. I krocken så hade båda slitit av några nerver och senor i korsryggen så de för tillfället var förlamade från midjan och neråt.

Efter operationen så skiljde sig behandlingarna åt. Den ena patienten fick ganska snart rehabiliteringsbehandling efter operationen undertiden som den andra fick vila upp sig. Vi kan kalla patienterna ett och två. Patient ett är den som fick Rehabbehandling kort efter olyckan och två är förstås den andra. Hur som helst så började patient ett få behandling i form av att en syster kom i till honom flera gånger om dagen och knäböjde hans båda ben ett flertal gånger och lät benen vara i fosterställning under en stund varje gång. På så sätt kan nerverna som gått av att börja leta sig tillbaka till varandra eller så börjar nya bildas och kopplas ihop, i bästa fall.
 
Efter några veckor så fick patient två någon liknande form av behandling men då var det försent. För att använda ett passande talesätt "Man måste smida medans järnet är varmt". Man får inte vänta förläng från det att nerverna slits av till återföreningen. Det hela slutade med att patient ett fick tillbaka känseln i bena och kunde röra dem, men patient två blev totalt förlamad från midjan och neråt.

Förstår ni hur mycket i kroppen som förstörs under en krock, jag har svårt att förstå det. Sedan att det mesta kan gå tillbaka helt eller till vis del som innan tycker jag är så ofattbart och intressant.
  

För att inte tala om hjärnan, för att lämna olyckor för ett slag. En vuxen människas hjärna innehåller drygt 100 miljarder celler och väger omkring 1,0-1,5 kg. Jag är sämst på att komma ihåg folks namn och saker och ting som är viktiga. Men att komma ihåg repliker från tv-serier eller komma ihåg en väg jag går är mycket lätt. Hur kommer det sig? Det har väl nått att göra med vårt kära DNA att göra antar jag. De delarna jag är dålig på går ju även att träna upp så att de blir minst lika bra om inte bättre än bra. Hängde ni med? Haha. Vi kan tänka, komma på lösningar på problem, uppfatta saker vi ser och hör plus en massa massa mer.  Ju mera människan forskar om hjärnan dess mindre får vi reda på. Hjärnan är någonting forskningen aldrig riktigt kommer att förstå sig på tror jag, hjärnan och om universum är oändligt.  

Eftersom vi människor aldrig är nöjda så håller forskare på att kolla på hjärnans funktioner och hur våra DNA:n är uppbyggda. Även om det är förbjudet i större delen av världen så tittas det på om det skulle kunna gå att experimentera med spermier och ägg så att man kan styra vad folk kommer att gilla och vara duktiga på under uppväxten och sedan under hela livet. Detta pratas man naturligtvis inte om eftersom det är ett så känsligt ämne och dessutom förbjudet men det förekommer, tyvärr. Varför ska människan lägga sig i naturens gång. Människan kommer aldrig att kunna styra helt över någonting som finns och har skapats naturligt en gång i tiden. En föreläsare som var på besök på universitetet pratade lite kort att hon hade intervjuat några på just det här som jag skriver om och till svar och försvar så hade hon fått att man ville kolla om man skulle kunna stoppa olika sjukdomar innan födseln och eventuellt utrota dem.

Jag skulle kunna fortsätta i all oändlighet och skriva inom detta ämne men jag måste återgå till mitt pluggande nu innan jag tar kväll. Ska skicka iväg en rapport så är det kväll för mig. Kanske kommer mer inlägg under kvällen, vem vet. Ha en bra kväll.