När jag var lite blev jag matad med sojavälling istället för vanlig traditionell välling. Nu vet inte jag hur gammal mina systrar var när de slutade med välling men jag fick hålla på lite längre med min sojavälling kommer jag ihåg. Varför jag inte drack vanlig välling var på grund utav att jag som liten var laktosintollerant. Detta växte sedan bort på mig ju äldra jag blev och till slut var allt borta och jag kunde äta allt som mina systrar kunde äta. Jag har fått berättat för mig att jag alltid blev ledsen när mina systrar fick gräddglass och jag fick nöja mig men en ”simpel” isglass.

Varför berättar jag detta här i bloggen för då? Jo, jag börjar misstänka att den där laktosintolleransen är på väg tillbaka till mig. Det kan givetvis också bara vara någonting jag har fått för mig men jag kan inte längre äta lika stora mängder gräddglass som jag kunde förut. På Espressohouse och vid andra caféer som erbjuder vispad grädde till chokladen får jag också tacka nej, eller om det är för krämiga maträtter eller ren vispgrädde i för stora mängder. Men det som får mig att tveka är all mjök som jag dricker utan att det händer någonting.

Är det någon som kan sin laktos? Hjälp mig då är ni snälla.