Att jag aldrig kommer ihåg hur tråkigt det är och springa. Efter en insikt i förrgår bestämde jag mig som så många gånger innan att jag måste ta tag i min motionsbit. Sagt och gjort gick jag ut och började värma upp och sedan springa. Jag har verkligen kondition som en lungsjuk gnu, vilket jag verkligen inte är stolt över. Så nu är det bot och bättring som gäller framöver på nått sätt. Om inte simhallen hade varit så sunkig skulle jag lätt simma tre gånger i veckan eller liknande eller om jag tyckte jobbning lockade så skulle jag göra det. Jag får helt enkelt komma på någon träningsmetod som jag tycker är bra. Powerwalk kanske?
Om två timmar ska jag bege mig till universitetet och opponera på en A-uppsats och min uppsats ska också opponeras. Jag trodde att jag skulle vara nervös inför detta men det är inte så farligt. Någon annan kommer bara säga sina åsikter och synpunkter på min uppsats och efter det ska jag ändra på eventuella synpunkter på uppsatsen och på måndag lämnar jag in den slutgiltiga versionen till lärarna. Och om de inte är nöjda så är det bara att skriva dit en komplettering.
Vad händer hos Er idag?
Jag älskar att springa! Kan vara jobbigt att komma igång bara. Jag brukar lyssna på musik när jag springer och sätta upp olika mål "när låten är slut ska jag vara vid den lycktstolpen" och så fortsätter jag så, då finns det inga stopp och man slipper tänka på hur jobbigt det är.